Historik
Betong användes redan under antiken. Pantheons kupol i Rom är till exempel tillverkad av så kallad romanabetong. Bränd kalk fungerade som bindemedel och betongen fick styrka och vattentäta egenskaper genom att man tillsatte krossat tegel och vulkanisk aska.
Svensk portlandcement började tillverkas i en fabrik i Lomma, Skåne 1871. Betong användes till en början i industri- och kajanläggningar och som ersättning för sten i fasadornament. På 1930- talet kom ett genombrott, då vibreringsmetoden slog igenom och man kunde tillverka en styvare betong som inte krympte och sprack så lätt.
Tillverkning och materialegenskaper
Betong tillverkas av sand, grus och småsten (ballast) och med cement och vatten som bindemedel. Cement består av mald kalksten och finmald lera, som har bränts/sintrats i cementugn över 1400°C.
Betong får yta och struktur av gjutformen. Grus och småsten i gjutformen kan ge en extra effekt. Betongen kan också efterbehandlas med kvastning, brädrivning eller stålglättning. Den hårdnade betongytan kan krysshamras, slipas eller poleras.
Betong kan lagra värme ganska bra. Brandsäkerheten är hög, men armeringsjärn påverkas vid brand. Betong är särskilt känsligt för starka syror och rinnande vatten. Koldioxid, kraftiga temperaturväxlingar liksom omväxlande upptining/frysning är också skadligt. Biologisk nedbrytning sker genom alger och mikroorganismer.
Den stora skillnaden på egenskaperna hos cement och kalkbruk är att cementbruk kräver vatten vid härdningen. Kalkbruket härdar däremot av luftens koldioxid. Cementbruket är tätare och binder fukt medan kalkbruket är genomsläppligt. I kombination med traditionella, mera mjuka material kan betongen, som är mera statisk, orsaka skador.
Skötselråd
Det effektivaste sättet att vårda betong är att hålla den torr och ren. Vintertid ska man hålla undan snö från fasaderna. Betong binder mycket fukt och genom kapillärsugning kan fukten nå högt upp på fasaderna. Betong kan till och med ta upp fukt från luften om porerna är mycket små.
Tösaltning vintertid bör absolut undvikas. Sanda med osaltad sand. Saltet kristalliseras vid en viss luftfuktighet (olika beroende på salttyp) och spränger sönder betongen. Eventuell armering kan också börja rosta. Vintertid kan saltet i väggarna fällas ut på grund av sjunkande relativ luftfuktighet. Saltangrepp som är synliga i fasaden kan torrdammsugas. Man ska aldrig försöka torka bort saltet med fukt. Saltet löser sig då och kan vandra lång väg. Montering av el-slingor kan vara ett alternativ till sandning.
Smuts på en betongfasad drar åt sig fukt och fuktig miljö gynnar tillväxten av skadliga alger och mikroorgansimer. Norrlägen och partier under fönster är speciellt utsatta. Biologisk påväxt och smuts bör alltså tas bort.
Vissa skyddsåtgärder mot fukt eller saltangrepp kräver expertkunskaper. Vid saltskador har metoder med katodiskt skydd genom plus- och minuspol visat sig fungera bra och skadar inte materialet.
Om det uppstått rostskador på armeringen måste ibland betongen bilas bort. Det är en drastisk åtgärd som inte är speciellt skonsam. Ibland kan det finnas risk för personskador om till exempel armering hotas. När skadad betong har huggits bort görs en ny betongputs med alkalisk egenskap och rostskyddande effekt. Olika typer av fuktavvisande behandling har på expertnivå använts med varierande resultat. Hård och alltför tät behandling med slitstark beläggning är kanske inte möjlig att återställa och kan skada materialet om metoden visar sig olämplig.
Text: Bodil Mascher