Dörrhandtag eller karsikko?

Från den stunden gick ett föremål från att öppna en dörr till att stänga en dörr.  Föremålet, med sin gren på ena sidan och sina inskriptioner på den andra, är troligtvis inte ett handtag utan kan vara en del av ett karsikkoträd. 

Seden att skapa karsikkoträd kommer från 1800-talets Finland. Från början var syftet att hindra gengångare att återvända hem. Genom att kvista av ett träd och skriva den avlidens persons namn och dödsår på trädets stam, drogs en magisk gräns. Skulle den döde bli rastlös och försöka återvända hem kunde denne inte gå förbi sitt karsikkoträd. Karsikkoträd brukades därför göras på väg till kyrkan, ibland på väg till den dödes begravning.   

Karsikkos har även skapats av andra skäl. De kunde markera viktiga händelser i livet, så som giftermål eller första gången någon lämnade byn. Karsikkons syfte var alltså att dra en fysik och magisk gräns som markerade en övergång. 

Var träbiten i museets samlingar kommer ifrån, och vem den var menad för, vet vi inte. Vi vet inte heller om det är en karsikko för avlidna. Kanske markerar den någonting annat som var personligt? Eller så är det inte ens en karsikko? Men med tanke på att det funnits finska bosättningar i Sollefteå, som föremålet kommer från, är sannolikheten ändå rätt hög. 

Frågorna är många. Föremålet är ett exempel på hur viktigt det är att känna till bakgrundshistorien och informationen kring föremål. Ibland ändras den, och därför skrivs berättelser om. 

Här är några lästips:

Janne Vilkuna, “The Karsikko and Cross-Tree Tradition of Finland – The Origins, Change and End of the Custom” i Ethnologia, 23:2, (Odense, 1994), s. 135–152. 

Matti Sarmela, Finnish Folklore Atlas – Ethnic Culture of Finland 2, (Helsingfors, 2009), s. 134–141. 

Ida Feltzin, Björnskallar och magiska bilder – Skogsfinsk religion och folktro i materiella källor, C-uppsats vt. 2009, Lunds universitet, s. 21–23.