Händers verk

I utställningen Händers verk finns ett myller av berättelser om personer som skapat av lust och nödvändighet, om kunskapsbärare och förebilder. 

Här visas Zachris Pehrssons träarbeten, 14-årige Erik Anderssons dansbana i trä, Snickar-Deas och Bror Rosins snidade figurer, vävbröderna i Kubbes unika vävteknik och Sigrid Mårtensdotters kollage. Men också Märta Stina Abrahamsdotters stickade täcken, Brita-Kajsa Karlsdotters broderade dukar och Emma Wibergs damastvävar. Det är textilt arv och alster i trä. 

Det handlar om den kunskap som sitter i kroppen och i händerna – om människorna som genom sitt arbete har förvaltat och skapat ett arv till oss alla. Kunskaper som vi kommer att behöva för att möta framtiden. Och det handlar också om vikten av att det finns förebilder som visar vägen och håller kunskapen levande.

För att skydda föremålen ligger de bakom glas. Därför finns istället taktila tolkningar av några av de slöjdade föremålen, så du kan känna på olika material, former och tekniker. Här finns också korta texter på punktskrift. 

Märta Stina Abrahamsdotter (1825–1903) kallades för pellri, som betyder annorlunda, men fick samtidigt förtroendet att vara fadder för två barn.

Sigrid Mårtensdotter (1836–1923) visade sina barn hur en person både kunde laga klockor och nät samt skapa konst.

Dorotea Salomonsson (1853–1928) eller Snickar Dea som hon kallades, försörjde en familj och barnaskara med sina unika snidade figurer.

Hennes systerson Bror Rosin (1907–1988) följde i hennes fotspår som hantverkare. Han blev en arbetets och vardagens skildrare genom sitt snidande.

Brita-Kajsa Karlsdotter (1816–1915) växte upp med både sjukdom och mobbning, erfarenheter som präglade hennes barndom. Med tiden lärde hon sig att brodera, en färdighet som på äldre dar blev en viktig inkomstkälla. Hon gav bygdens barn en viktig roll när hon bjöd in dem på nålkalas – för att få deras hjälp och glädje.

Zachris Persson (1793–1871) skapade i både glädje och i sorgen efter en ungdomskärlek som dog: kyrklig inredning, klockfodral, dörrar och musik. Han och hans hustru adopterade en pojke när de inte kunde få egna barn.

Emma Wiberg (1901–1990) visade hur en ung målmedveten flicka kan bli en framgångsrik företagare och vävare. Men också hur samarbete mellan olika kunskapsbärare höjer värdet för alla parter.

Erik Andersson (1844 – 1924) var döv. Det var även hans bröder/bror. Han såg dansen, glädjen och virvlandet på dansbanan när han var 14 år. Hemma snickrade och konstruerade han en avancerad modell som visar hur paren dansar runt, runt – om man vevar så att kugghjulen rör sig.

I Byn Kubbe bodde två bröder, Pehr Pehrsson (1795 – 1878) och Zachris Pehrsson (1808 – 1861). De uppfann en egen vävteknik och sålde unika täcken genom ett samarbete med Sörkörarna, som körde till Stockholm med varor.