Datering av hällristningar
När det kommer till hällristningar finns det många svårigheter vad det gäller tolkningar och dateringar. Ristningarna är egentligen bara medvetna skrapmärken på en berghäll, så den klassiska arkeologiska metoden C14-datering går inte riktigt att använda. Åtminstone inte på själva hällristningarna. Men ibland finns det kulturlager som ligger ovanpå ristningarna, som går att datera utifrån fynd och C14. Det hjälper oss förstå att hällristningarna är äldre än kulturlagren ovanpå dem.
Det är också möjligt att datera hällristningar utifrån motiv som har ristats in i föremål som hittas på andra ställen, exempelvis i gravar eller andra anläggningar. I Råinget, ett par kilometer uppströms från Nämforsen, påträffades ett skifferstycke med ristningar av bland annat älg inuti en härd från cirka 2 000 f.Kr.
Med lite tur går det också att använda hällristningens höjd över havsnivån och landhöjningen som dateringsunderlag. Ett exempel är hällristningen i Norrfors, Nordmaling, vilken omöjligen kan vara från tidigare än 2 000 f.Kr., för då låg platsen under vatten.
Ristningarna vid Nämforsen är sannolikt från tiden mellan 4 000 och 1 000 år f.Kr., även om det är möjligt att de är ännu äldre. I Ryssland har ythuggna älgar av liknande typ som finns i Nämforsen kunnat dateras utifrån överliggande kulturlager till en ålder av 5 560–4 180 f.Kr. Vi kan därför inte utesluta att vissa hällristningar i Nämforsen kan vara lika gamla, om man har turen att finna kulturlager ovanpå dem som går att datera.
”Många bäckar små” och några ledtrådar senare har man en någorlunda pålitlig kronologi för de typer av hällristningar som man hittar.
Tolkning av motiven
Det dominerande motivet på hällarna i Nämforsen är älgen, samt jaktmotiv. Detta skiljer sig från södra Sverige där skepp och krigare ofta syns på hällarna. Denna skillnad rör sig sannolikt om en förändring av hällristningsmotiv över tid. Motiven i såväl Nämforsen som i Tanum och Simrishamn visar skepp från bronsåldern, medan älgristningarna vid Nämforsen är äldre än skeppsristningarna på samma plats och längre söderut.
När älgristningarna gjordes var det sannolikt fortfarande jakten som var det centrala i människors liv och älgen var det viktigaste villebrådet. Området kring Nämforsen har många fångstgropar, vilka sannolikt användes för att fånga älgar. När bronset introducerades i samhället blev långväga handel med metaller viktigt – och där var skeppen centrala.
Oavsett period och plats så kretsar motiven ofta kring större och ”häftigare” saker. Vad detta beror på är fritt för tolkning. Kanske behövdes lite mer tur när man jagade älg än hare – och därför var det älgen som avbildades på hällen. Kanske var det ett större skryt att ha ett skepp än ett hus, och därför var det skeppet och inte huset som blev inristat. Eventuellt markerade skeppsristningarna handelsplatser, synliga för förbiseglande så att de skulle stanna och handla.
Bevarande
Många ristade hällar täcks över på vintern, besprutas och borstas av för att hållas fria från olika typer av växter och mikroorganismer. Detta är ett resurs- och tidskrävande arbete som dock är nödvändigt för att bevara ristningarna och hålla dem fina, särskilt i och med industrialismens sura regn.