Nybro: en ny bro som lyfter en gammal stadsbild

Det var i december 2024 som schaktövervakningen i centrala Härnösand var tvunget att utföras, vilket är utanför arkeologernas fältsäsong. Många svårigheter kommer med arbete utanför fältsäsongen, vid dessa breddgrader. Den mest självklara är kanske tjälen, kylan och snön. Dessa åtgärdades med värmemattor där det behövdes handgrävas vilka låg på över natten och såg till jorden höll sig mjuk.

Det är svårt att arkeologiskt undersöka någonting som man inte tydligt kan se, och solen går sent upp och tidigt ner i december. Med brobyggets mäktiga kranar och industriella belysning gick det att få ett okej ljus på de platser där det behövdes, även om den belysning människan kan frambringa aldrig kommer kunna konkurrera med det ljus solen ger oss varför de viktigaste fotona togs under den tid som solen faktiskt var på himlen.

En annan åtgärd för att inte vissa saker dunklet till trots var att ta med rekordmycket arkeologiskt spännande jord tillbaka till museet i så kallade ”Big Bags” i syfte att vattensålla dessa efter arkeologiska fynd.

Den mest framträdande anläggningen som undersöktes på schaktövervakningen var antagligen den stora knuttimrade barlastkistan (se bild ovan). Strukturen daterades i första hand utifrån timret som den består av med hjälp av en metod som kallas ”dendrokronologi” där man sågar loss en skiva från en stock och kikar på dess årsringar för att matcha årsringarnas utseende med ett visst årsspann. Årsringar från olika år ser olika ut och tillsammans bildar alla ringar på en träskiva lite av ett fingeravtryck som går att placera in i en kronologi.

Dendrokronologin daterade barlastkistan till 1830-talet, även om fynden i strukturen ofta såg nyare ut än så. Detta är enkelt förklarat om man ser till vilken funktion en barlastkista fyllde. Fartyg som lade an i Härnösands hamn, i regel för att lasta på träprodukter, behövde dumpa av sin barlast någonstans. Barlast är den vikt som håller tomma fartyg på rätt köl i vattnet, och i och med att tung last förs på fartyget behöver barlasten dumpas någonstans. Om man dumpar barlasten direkt ner i vattnet vid kajen så muddras hamnen snart igen och fartyg kommer inte längre kunna ta sig fram. För att undvika att en hamn muddras igen kan man dumpa barlasten på säkert avstånd från kajen, vilket är hur ”Lilla Norge” bildades strax utanför Nyland där så mycket barlast från norska fartyg dumpats i vattnet att det bildats en hel liten ö.

Men man kan också använda barlasten till något som gagnar staden, och det är vad som gjordes i Härnösand i och med barlastkistan. Barlastkistan tillverkades för att fartygen skulle ha någonstans att dumpa sin barlast, och barlasten i sig kunde användas av stadsborna som fick ta material ur kistan för att fylla ut och reparera gator och torg. Det är sannolikt också så att stadsborna fick använda barlastkistan för att dumpa sina egna sopor, vilka också hade muddrat igen hamnen om de dumpats rakt ut i vattnet. När en barlastkista fylldes hela vägen upp så täcktes den över med samma kullerstenar som utgjorde resten av hamnen och så hade man plötsligt lite mer hamn att använda till allt vad avlastning och handel hette.

Barlastkistan tog upp södra halvan av undersökningsområdet, men även i norr var det maritim infrastruktur som dominerade. Två faser av rustbäddar gick att urskilja och datera – även dessa med hjälp av dendrokronologi. Den övre fasen, vilken med andra ord är den nyare, gick att datera till ungefär samma period som barlastkistan, alltså första halvan av 1800-talet.

Den äldre fasen rustbäddar gick att koppla till Härnösands grundande, med dateringar från första halvan av 1600-talet. Det förekom även lite keramik med årsstämpel till 1600-tal!

Den första kajen ute på Härnön hette Packarlaven och det är troligtvis så att beslutet att anlägga kajen kom 1646, i samband med att magistraten beslutar att en bom (eller ”fortullerij”) ska anläggas vid Stortorget, även om det inte nämns något om en kaj i detta beslut. De arkeologiska dateringarna stöder antagandet som historiker tidigare gjort om att Packarlaven ska ha anlagts i samband med beslutet om en bom.

Härnösand under tiden som Packarlaven byggdes var inte mycket till stad utan liknade mer ett stort fiskeläge, och det var också handeln med torkad gädda som drev på kungens beslut om stadsprivilegier anno 1585. Det finns mantalslängder för Härnösand från 1610 som placerar stadens manliga befolkning på 213.

I tiderna kring anläggandet av den mer sentida rustbädden och barlastkistan var träindustrin stor med både timmer och plankor som exportvaror som gick ut från Härnösands hamn. Härnösand var Sveriges fjärde största rederistad (efter Göteborg, Stockholm och Gävle) och hade en befolkning på 2 480 invånare.